Rovdjur i en myggfri vildmark

Regnig inledning av Linné dagarna i Kvikkjokk. Kamajokk steg en meter på ett dygn. Myggorna fanns inte, kan detta vara anledningen till att årets myggträning inte blev av? STF "Svenska Turistföreningen"har investerat i en maskin som förintar myggorna. Råkade på två trevliga jägare som inte tyckte det var helt rätt att jaga våra stora rovdjur. Är lite orolig för de som tycker att rovdjuren ska "sköta" sig själv i kombination med att vår natur omvandlas till en "vildmark". Då menar jag att ordet Vildmark ändrar betydelse från tillgänglig natur till otillgänglig natur. Ett bra exempel är Sarek. För vilka friluftsintresserade människor är den nationalparken? Handikappade? Äldre? Småbarnsfamiljer? Människor som vill men inte vågar? Och vad händer när vi får ännu fler fina nationalparker!?

Silpatjåkkå-Kedkevare

Har nu äntligen besökt den gamla gruvan i Kedkevare. Silverfyndigheterna där upptäcktes år 1659 och gruvan övergavs 1690. Kamin och hackor ligger fortfarande kvar förmodligen från ett senare försök att hitta silver. Vilket umbärande dessa bruksarbetarna fick utstå. Utkommenderad på fjället med dåtidens kläder bo i ett stenhus och säkert hushållera med ved och mat. Det enda transportmedlet stod samerna för, med renar med ackjor. De fick forsla förnödenheter dit och malm tillbaks till Kvikkjokk. -Det tog emot den sista biten inte direkt av trötthet utan en oroskänsla som blev mer och mer märkbar ju närmare vi kom. Det vore något för ett medium att besöka, kan hända att det finns en och annan själ som behöver lite hjälp. Tanken när jag gick därifrån var "skönt att vända, och nu har jag varit där!!!". Undrar om en bruksarbetare på 1600-talet i Kedkevare kunde uppskatta allt detta vackra.

JAQT skytte

Nu har allvaret börjat, skytteträningen på älgbanan. Fint med moderna älgbanor, med en äldre typ av bana hade våra 225 skott varit betydligt mer ansträngande. Någon sa "det är bara två månader till älgjakten". Förutom allvaret och att sommaren övergår till höst så är alla på ett strålande humör. Tänk att ha ett intresse där hösten inte bara är en övergång till vintern utan något att se fram emot.

Epilobium Angustifolium

Där står den för andra året i rad, min enda vita Rallarros. Vet inte hur vanligt det är med albino Mjölkört men i Kvikkjokk där finns dom. Hur den kommit hit kan man fundera på. Men jag har en annan ny gäst i Stockfors också, nämligen en Rosenfink. Det har tagit en halv sommar att lista ut det, skönt att vara säker.Vilken förunderlig natur vi har, det är bara vi själva som styr begränsningarna över nya upptäckter.

Vedhelg

Så var den över, den stora vedhelgen. Har under två dagar smakat på ordet förnöjsam. Det har utveckats till ett sår i läppen. Tänker förstås på hur detta lass skulle hanteras från skog till vedpanna förr i tiden. Insikten av att ordet förnöjsam inte behöver vara en direkt känsla, den kan komma i efterhand. Nu så här en dag efter känner jag mig förnöjsam och så har det nog varit för vedhuggare i alla tider.

Soptipp

Två slaskhögar i Stockfors. Den ena från 1900-talets första hälft den andra finns vid en boplatsvall som daterats till äldre stenålder (8000-4200 f Kr ). Undra om det krävs lika skarpa ögon att hitta våran tids slaskhögar och kan dom vara lika spännande? Blir våran tid någonsin historisk ....

Anno 1890-tal

Bokföring anno 1898 med den då välskrivna och vackra skriften. Är nästan svårt att förstå hur dom klarade sig utan dagens teknik, men dom visste förstås inget annat. Klart är nog att den som skrev detta, kanske vid sin ståpulpet hade en mer betydande status än yrkesfolket idag. Även ryggstatusen .

Trollslända

Tänk om alla inklusive en själv kunde fånga dagen. Då menar jag det enkla, förmågan att vara förnöjsam. Det största felet många gör är att ställa för höga krav på sig själv, vilket kan resultera i ett liv som påfrestar mer än att det levs. Vi skulle alla få prova på att vara en dagsslända, då skulle vi nog uppskatta det lilla...

Linnaea Borealis

En stor liten blomma som man kan gå på knä för, undrar hur många som känt hur den doftar. Linnes parfym. Om ett par veckor inleds Kvikkjokksdagarna som avslutas under helgen med Linnedagarna. En lugnt och stillsamt arrangemang, men likt midsommar är det nu tradition att vara där. Känns som om Kvikkjokk har fallit lite i skymundan, för vad jag tror är Jokkmokks Kommuns önskar att alla turister helst ska besöka Attje för att få en samlad information som räcker för deras fortsatta resa. I sommarens turistguide över Norrbottens inland är Jokkmokk lika med Attje eller tvärtom. Önskar att fler ville besöka Kvikkjokk så att den historien inte faller i glömska. Men tänk om det kommer för många besökare, kanske våran plats är upptagen och lugnet och stillsamheten inte infinner sig....

Norrbottens Pärla

Älvsbyn i ett nötskal. Tur man bor i Stockfors i utkanten av byn, men då och då måste man passera detta! Vissa detaljer måste ses utifrån ett annat perspektiv nämligen som turist i Sverige. Hur lockande och lagligt är detta? Kostar nog på mig en övernattning med bad i Piteå!!!

Dikt och tankar

Två dikter från början av 50 talet inskickad och publicerad i Piteå Tidningen. Den tidens verktyg att förmedla tankar och känslor. Idag har människan samma behov av att dela med sig, nu med Bloggar och andra sidor på nätet. Man kan förundras hur personligt allt blir. Förut var kanske dikter och poesi ett inlindat sätt att tala om vad man gjorde och tänkte. Idag är det vardagslivet man delar med sig av, vad man ätit, om man badat etc.

En del måste ursäkta sig att dom inte uppdaterat sin sida. Hur tolkar man detta? Behovet av verktyget för att förmedla tankar och känslor. Drog, alkohol, spel, shopping missbruk är nog snart bagateller i vårat samhälle. Frågan är om det finns någon som vill och törs gräva i detta? Vad skulle det stå på varningstexten????

Djurens ö

En söt liten krabat! Det som verkade vara en igelkotte är nog istället minst två stycken. En halv meter från hundarna i buren innebär ett liv som inte bara påverkar en själv utan även omgivningen. Så nu springer vi och flyttar kotte kring tomten. Minst en kotte plus våra nya gårdskaniner innebär mycket skällande. Undrar vad grannarna säger. Tur att de är kaninägarna.