Snö, vind, -18 grader och sista dagen för toppfågeljakt. Jag har en benägenhet att stöta på älgar på nära håll när det inte är jakt. Det är ett ståtligt djur. Idag kände jag en viss respekt och sökte mig mot dom stora tallarna när jag såg att kon med sina två kalvar inte verkade reagera på människa. Nästa helg får jag bege mig ut med kameran och fota en massa tjädrar och orrar för då kan dom nog visa sig... 
Snö och blåst inte så illa som det varnats för ännu. Men ett eventuellt strömavbrott i samband med sjunkande temperatur kräver lite planering. Överlevnadsinstinkterna väcks. Elda upp, tappa upp vatten, finns det fotogen, gasol, ljus och batterier. Jag kan tycka att det är lite trevligt att känna fotogenlukten från värmaren, ljudet från gasolköket och samvaron med tända ljus. Alltid när man drabbas så tänker man vad gjorde man förut under den mörka årstiden. Tror inte att dom led av sömnbrist. Inget bloggande inte heller tv tittande eller facebook på kvällskvisten.
Jag har varit på hockeykväll i Luleå. Intresset är väl si så där, men när tillfälle bjuds. Luleå förlorade med ett mål efter Sudden death . Resultatet blev 3-4, kul för Brynäs. Men helt klart finns det många andra som är intresserade. Det jag kan tycka är lite synd i sportsammanhang är att de flesta ungdomar som kämpar för sitt intresse någon gång inser att "jag är inte nog bra". Märker dom det inte själv finns det en omgivning som visar det. Att dom inte platsar. Det är förstås vanligast just i den ålder när man som bäst behöver något. Men det är en annan historia. Det dröjer säkert år innan jag besöker Coop Arena nästa gång. 
Orfeusbrunnen framför Konserthuset, en av bilderna i kameran efter en weekend i Stockholm. En helg med Wallmans, shopping och en massa människor. Jag har faktiskt köpt en vit luva till snödräkten. Det kanske låter märkligt men det visade sig på vår resa att det fanns platser som på sina ställen var vintrigare än här i Älvsbyn. Men vad kul att se att det inhandlades skidutrustning på sportaffärerna. Hörde för ett tag sen på Riksradion där någon sportfiskare gav hjälp och råd om teknik och uttrustning för pimpelfiske. Här en självklarhet, men förstås ett intressant inslag för den stora mängden människor som aldrig har prövat på detta. Jag kan förstå att en del har svårt att sätta sig in i hur en jägare tänker. En del växer upp i stora städer och finns då inte inkörsporten till ett naturliv med inslag av jakt och fiske då är det svårt att förstå både vad man går miste om och att acceptera andra människors val. Barn väljer inte sin uppväxt det gör deras föräldrar.....
Vargjaktsdebatt på Kvällsöppet TV4. Fick ett behov att skriva av mig i denna sena timme. Håller med Torsten Mörner´s viktiga avslutning i debatten . Frågan till "andra sidan" hur dom ställer sig till jakten och att det var Pajkastning med stort P. Det är nog inte så många vargjaktsmotståndare som funderat på att förvaltningen av vargstammen kommer oavsett taket är 150 eller fler individer. Alltså förr eller senare, frågan är bara hur? Vi i Svenska Jägareförbundet är inte för en nollvision av varg, däremot tycker vi att taket är nått och nu måste den förvaltas och det av kloka människor på en regional nivå. Som jag skrivit tidigare vart trycker man på knappen. Den vargjakt som varit kan inte innebära något hot mot stammen så kontrollerad som den varit, där ev brister kommer att utvärderas. Men ett argument fastnade i min hjärna, Linda Laikre (populationsgenetik) uttryckte med kraft hur dålig genetisk status alla vargar i Sverige har och då kan man börja fundera. Inavel med genetiska defekter är inget nytt, men på något sätt kände jag att jag reagerade på detta. Då väcktes en del tankar och funderingar. Olof Liberg har en sund inställning som bygger på forskning. Vad ska man göra åt allt detta då menar jag Pajkastningen med stort P. Tänk om alla lade sin kraft på Människor i nöd, vilken hjälp dom skulle få....
Ska man stå så här eller....
eller ska man stå så här?
På södra sidan Pite älven. Vy över Stockfors, man kan verkligen se att det är glesbygd. Har varit med Grip på en skidtur men det var alldeles för skarpt i snön. Det blev skogsvägen tillbaka i nedförslut. Ner på skidor i slalombacken går bra men inte med Tegsnäs, då är även små lutningar en utmaning. Hoppas att ingen såg mig stel som en pinne plogande för allt jag var värd. Sen kan man fråga sig, vad är det värsta som kan hända.
Grip är den hund som inte missar ett naturprogram. Här är det från Yellowstone. Rätt fascinerande att han kan fastna framför TV-n. Fåglar, vargar och älgar gick bra men när de visade Yellowstones bufflar backade han och satt på behörigt avstånd. Varför ser en del hundar TV men inte andra? Det upptäcktes för några år sen när Famous Grouse reklamen visades på TV, den med röda mattan. Grip var nära att välta ut den moderna klumpen till TV som finns i detta hus. Stod så fint tills dess att fågeln for ut ur bilden. När vi skrattat färdigt blev vi varse om att dressyren inte var så bra. Om den är bättre idag, ja kanske lite.
Hur ska man beskriva en dag som denna med skidor, bössa och kamera och en förhoppning om att hitta något att sikta på. Är det ett ålderstecken när man ser så mycket vackert som att solen skiner en kort tid, upplegan i träden är magnifik och mycket annat. Eller är det en förhoppning av att uppleva en jaktupplevelse. Vilket det än är får man vara glad att den för mig intressanta historien inte gäller här och nu. Varför ? Jo för att människan levde till ca 40 år på stenåldern och det endast för att hjälpa gruppen praktiskt innan man gjort sitt. Frågan är hur dom slutade. 
Fredagskvällen snart tillända. En stund framför datorn zappar runt. Ska man bli medlem i något "blogforum"?? Som det är nu är det för den smala, men dock värdefulla publiken. Men på något sätt vill man ändå nå ut med sitt budskap. Men vilket är budskapet? Vad är jag? Ämneskategorierna i rubrikerna känns inte rätt för mig. Min blandning är jakt,natur,djur,historia etc. Så jag fortsätter för min smala publik ett tag till. Detta var nog inte ett problem för de som använde sig av denna schäs. Och plötsligt så hamnade jag i historien igen....
Dagens skidtur var uppfriskande men inget jaktbart syntes till. Naturupplevelse skulle jag vilja kalla det. Såg en norsk fotograf på Tv han menade att det var skillnad mellan en fotograf och en jägares upplevelse. En fotograf hade en naturupplevelse och en jägare hade en jaktupplevelse. Men vart är skillnaden. Oavsett om man har kamera eller vapen så siktar man in målet och trycker på avtryckaren. Så långt måste det vara en naturupplevelse för alla. Skillnaden kan vara att jägaren upplever både jakt och naturupplevelsen.
Vad berör? Jo våra rovdjur, som här vargen. Regering och riksdag har tagit ett beslut om vargjakt som jag tycker är ett mycket klokt beslut. Detta är för många, inte bara för jägare en bekräftelse på hur viktigt det är att lyssna på den lilla människan. Människor som egentligen inte är små men som lever under helt andra förhållanden än urbaniserade människor som snart har tappat sin förmåga att förstå andra människor. Det kanske inte är så snällt att uttrycka sig på det sättet. Men min magkänsla säger att det här är bara början. Ska det bo människor utanför storstäderna? Men vi som redan bor där, vi kanske får skylla oss själva för att vi valt att bo kvar här. Måste vi lära oss att leva med rovdjur som ett pittoreskt inslag, som dessutom ska se bra ut i omvärldens ögon? Om så är fallet är det viktigt att regering och riksdag lyssnar och tar kloka beslut. Som ett argument uttryck av Lili och Susie på djurens ö i vargjaktsdebatten "Att tillåta vargjakt är ett ”Emotionellt övergrepp” mot alla Sveriges djurvänner."
Döm om min förvåning när någon från Stockfors är med i "Ring så spelar vi". En granne man känner. Det är inte svårt att känna grannar i byn, så liten är den. Men frågan kom vad Stockfors är för by och vart den ligger. Som lyssnare började man fundera. Hur presenterar man sin hemby? Stockfors känns som en stor liten by på grund av värdet att bo på ett ställe som inte bara är ett hem, utan också en sommarstuga och en jaktkoja.