Påskafton i Storforsen. Första besöket vintertid, det var upplogat och med upptrampade stigar. Det är faktiskt något speciellt att vara där. Mina barndomsminnen fyller mig med respekt för denna naturkraft. När jag som sexåring följde med min morfar på den traditionella Storforsens dag var det en kvinna som halkade från en sten ner i forsen, efter många försök med lasso i bakvattnet var det inget mer att göra. Det starkaste minnet var när dom äntligen fick upp kroppen och lindat in henne i en stor röd matta. Alltid fasat för när mina barns skolor anordnade besök till Storforsen. Sen finns det besökare med barn som låter barnen springa fritt. Vid sådana tillfällen har jag gått åt ett annat håll. Ett vinterbesök var inte helt fel, få människor och vackra isskulpturer. Sen finns det något annat positivt med detta naturreservat, det är handikapp anpassat. Alltså ett tillgängligt naturreservat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar