Linnédagarna i Kvikkjokk

Ja då har man blivit med mobilt bredband i hopp och tro att det är ett bra komplement till det fasta nätet som inte fungerat på drygt en vecka. Det mobila är säkert bra men dock inte här , såvida man inte har ro och tillräckligt med lugn för att vänta på att bilderna ska bli nerladdade. Därför blir det bara en bild från helgens besök i Kvikkjokk. Linnédagarna som är tradition dels för Linnésamfundet men även för mig. Det är tur att det finns entusiaster som ordnar lite aktiviteter om än publiken inte är så stor. I år var Yngve Ryd där och berättade om kulturspår i gamla träd och stubbar. Inget speciellt nytt och förvånande men publiken bestod av cirka tjugo personer från olika delar av vårt land. Reflektionen över detta var nog att alla inte sett en yxa i arbete och inte heller stubbar från vårat tidigare skogsbruk och att vissa tycker att det är finare med en gammal stubbe än en ny.

Nyhet

Vilken uppfinning nästan så att jag är förvånad att jag inte kommit på detta själv. För nog har jag funderat på hur man ska lära sig vem som sjunger vad. Känner mig nästan som ett barn med en ny leksak och sitter nu i mitt lusthus och trycker på knapparna. Synd att det tystnat i skogen. Samtidigt kan man fråga sig om det är nödvändigt att kunna allt. Allt detta är Rosenfinkens fel.

Fiske

Dagen efter en halv dags fiske i båt. Resultatet blev en öm bak, två brända ben och ingen fisk. Min mamma tror på huggtabellen och enligt henne så är den bra nu. Men orsaken till min fisketur var nog vädret och möjlighet till svalka. Sen att fisken gäckade mig precis när jag ska ro i land med att visa sin ryggfena några meter från båten gjorde att det blev två timmar extra fiske. Men inte nog med det senare på kvällen gjordes ett försök till i våran andra tjärn utan resultat. På vägen hem stötte vi på fyra små Finnspetsvalpar som kanske kommer att bidra mer till maten än mitt fiske. Tänk vilket privilegium att vara jägare då menar jag bonusen som finns i frysen för den sena middagen fick bli älgkött. Fast frågan är om mamma har rätt års huggtabell och tur är att jakten inte påverkas av huggperioder. Eller kanske det är så även där...

Leka

Ett semestertips är denna plats i Trøndelags nordligste kommune. En ö som har lite av varje för en som vill upptäcka och njuta av lugnet. Allt från att kunna se Hurtigrutten passera när man blickar ut från stenstugan till att ta sig runt ön för att se de speciella och karga bergen av serpentinbergarter som är gula och röda. Historia som sträcker sig bakåt i tiden med många gravhögar och en skeppsgrav (kung Herlaug) sen Harald Hårfagres tid. Valbenen vid Museumet grävdes upp från sjöbotten och de är ca 4-5000 år gamla. En mysig liten ö i semestertid lagomt för en tre dagars semester utan fiske.

http://www.leka.kommune.no/Turistbrosjyrer/Norsk%20-10.pdf

Norge semester

Första övernattningen i Strandstua i Norge söder om Jormlien. Vaknade till en vacker utsikt. Resan därifrån till E 6 var sevärd.

Nidarosdomen ett besök som måste göras när man är nära Trondheim.

Falkungar på Nidarosdomen, ett pittoreskt inslag på denna stora och historiska byggnad

Från färjan mot målet Leka ö i Norge. En fantastisk ö som kommer i ett eget inlägg.

Från fjord till fjällmiljö. Sista vyn innan man kör norrut in i Tosentunneln 5900 m.

Norge på fyra dagar. Vackert och storslaget särskilt på vägar på sidan av E6an. Upplysning och skyltning är inte alltid så bra men Norge har betydligt renare och finare rastplatser än i Sverige. Tack vare två tips på Fjällgården i Jormlien blev första övernattningen vid en fjällsjö helt perfekt och resan över till ön Leka minnesvärd. Nidarosdomen var den enda plats som var lite planerad innan resan, men som jag sa om skyltning byggnadsverket är inte litet vi såg den men hittade inte dit utan hjälpmedel. Tur vi hade Tom Tom med för första gången.

Macro

Tänk vilken värld som finns om man tittar lite extra noga. Mellan regn, åska och vedkastning fanns det tid att söka. Med ett nytt macro objektiv och inte helt utbildad i kamerans undre värld kan man tacka tekniken för det digitala. Hur lyckades man ta fina bilder förut eller hur många framkallade rullar gick det på en bra bild. Tänk vad man kan slösa med bilder. Men i betraktarens ögon kanske man framstår som en lustig prick, en som vandrat fram och tillbaka på ängen för att se och jaga småkryp.

Salix

Tänk om man hade haft tillgång till Googles i början av 90-talet. Förmodligen hade man inte planterat en Salixart sex meter från huset och tre meter från ingången. Idag förknippas den med energiskogar. Men den var liten när den sattes och tankarna fanns inte att den skulle bli stor. Men man hoppades att den skulle bli en fin skugga för köksfönstret. Det skuggar bra men mardrömmarna har också funnits över hur rotsystemet ser ut. Den får stå kvar med sågen hängandes i en klyka. Perfekt blev den också för Skatorna som fortsatte med sitt bobyggande i år. Konstaterade att skatungarna sover på natten för att tigga mat om dagen. Igår for den sista ungen ur boet så problemet är över. Nu kanske det finns dom som tycker att det fanns andra lösningar men det lämnar jag över till grannens katter.