Jag på den då splitternya skotern
Polisen och vi i Sjangeli
Snart blir det en reunion med skotertjejerna. Dessa resor började med att vi tyckte att våra män hade för många killresor, genast började tanken gro att "vi kan själva". Första resan var vi fem kvinnor med varsin skoter på fjället och när man börjar att fundera och plocka fram bilderna så finns det många minnen både roliga och spännande. Den här turen körde vi 90 mil och en del platser vi besökte är inte tillgängliga idag med motorfordon. Vi startade i Kirjaloukta sen vidare mot Kebnekaise sen fortsatte turen till Arasluokta, Unna Allakas, Sjangeli, Riksgränsen, Abisko, Vistasvagge m.m Mitt starkaste och roligaste minne från den turen var när vi anlände till Kebne. Det hör till saken att alla besökare där jublar inte när dom träffar på skoterfolk. Alltså hade man en nästan osynlig profil. Men det är inte så lätt att vara osynlig när man träder in i omklädningsrummet för dusch och bastu, då luktade man inte svett utan skoteravgaser. Men åter till händelsen våran vän Eva tyckte att vi skulle gå ut och peta bort blötsnön ur mattan för att förhindra att boggi hjulen skulle frysa fast, något som jag inte hade för vana att göra. Men det fanns en risk och man ville inte stå där med skägget i brevlådan. Så på led begav vi oss fogligt efter Eva förstås med en pinne i handen för att "Poota in i mattan" huja vad jag skämdes. Där satt vi fem kvinnor i snön bredvid skotrarna och pootade i mattan. Jag minns hur jag tänkte att det var tur att skoterparkeringen var undangömd för övriga turister. Men mitt i allt detta så låg vi alla i snön och krampade av skratt. Nästa dag på hemfärden via Tjuonajokk blev vi varse om att någon inte hade pootat tillräckligt, men det var inte jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar