Redan för 40 års sedan var det ovanligt att höra ett barn prata bondska såvida dom inte kom från någon närliggande by. Jag är inte uppvuxen med dialekt utan för mig blev det brytning av Pitefint som det kallades. Alla vill bevara sitt språk och det känns viktigt att dialekterna lever kvar. He jär leisamt om hä dåij bort.
söndag 17 april 2011
Tranor på gammelmyran
Redan för 40 års sedan var det ovanligt att höra ett barn prata bondska såvida dom inte kom från någon närliggande by. Jag är inte uppvuxen med dialekt utan för mig blev det brytning av Pitefint som det kallades. Alla vill bevara sitt språk och det känns viktigt att dialekterna lever kvar. He jär leisamt om hä dåij bort.
Upplagd av
Kicki
Etiketter:
Vår
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar