Dimma över jakten

Alla dagar är definitivt inte soliga. Lång sammanfattningen av helgens jakt. Lördagen började rätt lungt för Rock och mig. Sen hände det lite saker och Rock hittade färska spår som av de manliga jägarna var av två djur, ko och kalv. Jag såg spåren och konstaterade att det var även ett till vuxet djur. Hunden for efter spåren och jag kunde följa honom på Astron. Förstod att det var hett när han passerade hemmet på 300 m utan att få hemlängtan. Efter några kilometer var det fast ståndskall på fel mark. En från grannlaget gick på det men när hunden fick se en främmande människa lämnade han älgarna. En hunds ära är sårbar i andras ögon. Men för att återgå till spåren av två djur som var tre, ack vad jag fick strida. Sida vid sida med jaktledaren på en noggrannare spårutredning beklagade jag mig över att man blir nonchalerad som kvinna och jägare. Han såg spåren och konstaterade att jag hade rätt. Hur ska man då vara för att bli respekterad? Man måste bete sig lite (eller mycket) som en man. Vill man det? Nej egentligen inte! Detta är nog inte unikt. Tror att kvinnor inom alla våra mansdominerade områden måste förändra sin personlighet vare sig vi vill det eller inte....