Min allra första egna skoter var en kort Panther, då en helt fantastisk skoter. Den byttes sedan ut till en LYNX. Det var lite ångerfullt eftersom jag sagt att jag aldrig skulle köpa en LYNX. Men åren går och det har passerat ett antal skotermodeller. Och vad står det nu på gården sen tre år? Jo en LYNX. Jag är nöjd och utan skoter skulle det kännas tomt. En skoteråkare på fjället har under åren haft liknande problem som jägaren i skogen. Undrar om det är av samma typ av människa. Naturreservatsbildningar med skoterförbud osv. Några inte helt unika händelser har inträffat på fjällturerna. Utfall med skidstav, arga blickar fastän man visat hänsyn och förstås många heta debatter i stugorna. Det hände vid några tillfällen att en "skotermotståndare" behövde hjälp. Det var en rätt skön känsla att se vilken räddning skotern var. Detsamma är det med jakten, någon gång behöver man hjälp av en jägare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar