Nikon D7000

Precis när min kamera börjat att visa små fel kommer det ut en ny kameramodell på marknaden. Vilken tur, plötsligt blev de små felen stora. Nu har jag gått ett tag i väntans tider men fortfarande är "orderstatusen" vänta. Men det närmar sig och jag hoppas att bilderna blir bättre, men jag kommer nog att få ett uppvaknande och inse att det inte räcker med en ny kamera. Eller hur är det, blir man bättre chaufför för att man byter till en ny bil.

Arjeplogs skrönor

Vilken kväll, har suttit och lyssnat på Arjeplogshistorier med några människor som kunde berätta. Förstås är inte allting enligt regelboken men med tiden blir det sanna skrönor. Historierna handlar om orginal, preskriberade jakthändelser, slagsmål och dalka som jag förstod var alkoholhaltiga drycker i dunkform.

En av alla historier handlade om en kronojägare som kom körande på vägen i snöstorm. Det bar sig inte bättre än att han körde fast med sin Saab V4 i en snödriva efter vägen. Nykter var han inte och när han med foten på gaspedalen trodde han körde framåt öppnades bildörren av en som upptäckt hans situation och frågade vad han höll på med. Då utbrast kronojägaren
-Ska du säga som öppnar bildörren när det går 70 km/h.

När man sitter och hör människor komma igång med berättandet slår mig tanken finns det någon som har dokumenterat allt detta. Morgondagens skrönor handlar nog inte om orginal, tjuvjakt, hembränt och fyllekörningar. Frågan är om det finns sanna skrönor att berätta och vad ska dom handla om.

Älglock

Ännu en jakthelg är passerad. Snön har tinat bort utom på den norra delen av marken. Jag satt på pass och lockade älg samtidigt funderade jag på om jag skulle få se en vitryggad hackspett. Strax efter fick jag se en hackspett som jag aldrig sett förut och den var vit på ryggen. Geväret ställde jag undan och kameran togs fram, men så här i efterhand var det inte så klokt, det knakade till hundra meter ifrån mig samtidigt hördes ett hundskall. En älg kom på locket och råkade komma fram ur skogen precis när hunden kom från motsatta hållet, den gjorde en helomvändning och sprang tillbaks. På grund av min prikära situation var jag tvungen att analysera och kom fram till att det inte fanns någon chans att jag fått in någon träff på den älgen. Sen så blev inte fotot så bra men tillräckligt för att kunna artbestämma och konstatera att det inte var en vitrygging utan en tretåing. Om det nu råkade vara stortjuren så kanske det var lika bra det som hände. Mina erfarenheter från detta var att mammas lockburk fungerar och att det faktiskt kan komma en älg smygande på lock utan att man hör det minsta knak och förstås så ska man sitta lite mer skyddad än jag gjorde.

Mårdhundsprojektet

Nu är den återlämnad efter några veckor på en central plats på OKQ8 i Älvsbyn. De flesta byborna har nu sett hur denna lilla varelse ser ut. Söt men en icke önskvärd i våran fauna. Den sprids i det tysta och är lätt att blanda ihop med grävlingen. Två arter som inte alla har träffat på men som människor har börjat att observera. Ett intressant djur med ett speciellt beteende som att "spela död" . Historier om jägare som har lagt sitt byte utanför huset och upptäckt att den är återuppstånden och försvunnen. Mårdhunden är en riktig marodör särskilt bland fågellivet i våra våtmarker och kan bära på allmänfarlig smitta som t.ex rabies och dvärgbandmask som även kan drabba människor och hundar. Nu är vi i en situation där plötsligt jägaren har en viss betydelse och tur är väl det. Det är nog så att homo sapiens är som alla andra djur, man står sig själv närmast och där skiljer sig inte raserna nämnvärt och överlevnad är nog allas motto.

http://www.jagareforbundet.se/Jagareforbundet-Norr/Norrbotten/Mardhundsprojektet/

Reunion

Jag på den då splitternya skotern

Polisen och vi i Sjangeli

Snart blir det en reunion med skotertjejerna. Dessa resor började med att vi tyckte att våra män hade för många killresor, genast började tanken gro att "vi kan själva". Första resan var vi fem kvinnor med varsin skoter på fjället och när man börjar att fundera och plocka fram bilderna så finns det många minnen både roliga och spännande. Den här turen körde vi 90 mil och en del platser vi besökte är inte tillgängliga idag med motorfordon. Vi startade i Kirjaloukta sen vidare mot Kebnekaise sen fortsatte turen till Arasluokta, Unna Allakas, Sjangeli, Riksgränsen, Abisko, Vistasvagge m.m Mitt starkaste och roligaste minne från den turen var när vi anlände till Kebne. Det hör till saken att alla besökare där jublar inte när dom träffar på skoterfolk. Alltså hade man en nästan osynlig profil. Men det är inte så lätt att vara osynlig när man träder in i omklädningsrummet för dusch och bastu, då luktade man inte svett utan skoteravgaser. Men åter till händelsen våran vän Eva tyckte att vi skulle gå ut och peta bort blötsnön ur mattan för att förhindra att boggi hjulen skulle frysa fast, något som jag inte hade för vana att göra. Men det fanns en risk och man ville inte stå där med skägget i brevlådan. Så på led begav vi oss fogligt efter Eva förstås med en pinne i handen för att "Poota in i mattan" huja vad jag skämdes. Där satt vi fem kvinnor i snön bredvid skotrarna och pootade i mattan. Jag minns hur jag tänkte att det var tur att skoterparkeringen var undangömd för övriga turister. Men mitt i allt detta så låg vi alla i snön och krampade av skratt. Nästa dag på hemfärden via Tjuonajokk blev vi varse om att någon inte hade pootat tillräckligt, men det var inte jag.

Cambridge diet

Något som jag varit sugen på länge är att kolla intresset för bantning. Själv skulle det nog inte vara helt fel att få en släng av ett bantningsvirus. Men man får hoppas att det läker ut helst utan medicin. Vad har den här bilden med det att göra, jo det är på bild man upptäcker att tiderna förändras från ont till gott, från litet till stort och från nytt till gammalt. Vi får se om det blir fler besök än vanligt med ett bantningstips än sökandet efter ett allmänt intresse.

Arvidsjaur via Älvsbyn

Älvsbyn har också fått en rondell istället för korsning och helt klart känns det bättre eller i alla fall tryggare. Olyckorna måtte bli färre såvida man inte kör rakt över den. Men jag hoppas att Älvsbyskylten är under tillverkning. Som det är nu är byn ganska anonym såvida man inte ska till Arvidsjaur.

Kung Bore

Så här såg det ut den 7/10-09. Jag skulle inte vara förvånad om man vaknar till detta imorgon. Blåst och regn med inslag av snö och termometern visar o,5 grader. Chanserna att spå när Kung Bore kommer ökar och snart har man rätt till 100 %.

Senhöst

Vilken dag. Det är bara att njuta av de fina höstdagarna och förbereda sig för vintern. Kan tycka att det är obehagligt med hundarna när isen precis lägger. Grip har goda dagar just nu och det skär i hjärtat när man lämnar den andra hunden gråtande hemma. Nu räcker det att man knyter kängorna så sitter hundarna på parad vid ytterdörren. Jag har sett några tjädrar som flytt från ångvälten i skogen, idag har han fungerat som stötande hund. Energin går att läsa på Astron, medelhastigheten är minst dubbelt så snabb om man jämför med Rock i skogen. Från det ena till det andra så blev timringen klar idag men det är mycke jobb kvar. Utsikten från framsidan känns helt okej och projektet fortsätter till våren. Tänk att bo så här på en begränsad yta, lite att städa och ingen möjlighet att samla på sig en massa onödiga "bra att ha prylar".

Jaktuppehåll

Det har varit ännu en härlig jakthelg med fint väder, kollar man upp fjolåret så kom snön vilken dag som helst. Men vädret är förstås inte det viktigaste, det viktigaste uteblev då menar jag någon form av älgkontakt. Det är väldigt lätt att döma ut hundarna när inget händer. Men vi är överens om att något är på tok, vi ser lite färska spår och det hörs inte ett knak i skogen. Men nu är det i alla fall brunstuppehåll något som kanske mest uppskattas av jägarna. Det är då allt ska göras. Jag skyndade ut efter jobbet med den åsidosatta hunden, den svarta som är svår att fånga på bild. Han reagerade på samma sätt som den grå igår när vi gick på det här området. Björn marker, men det enda vi såg var rotvältor som blev synvillor.