Ännu en jakthelg är passerad. Snön har tinat bort utom på den norra delen av marken. Jag satt på pass och lockade älg samtidigt funderade jag på om jag skulle få se en vitryggad hackspett. Strax efter fick jag se en hackspett som jag aldrig sett förut och den var vit på ryggen. Geväret ställde jag undan och kameran togs fram, men så här i efterhand var det inte så klokt, det knakade till hundra meter ifrån mig samtidigt hördes ett hundskall. En älg kom på locket och råkade komma fram ur skogen precis när hunden kom från motsatta hållet, den gjorde en helomvändning och sprang tillbaks. På grund av min prikära situation var jag tvungen att analysera och kom fram till att det inte fanns någon chans att jag fått in någon träff på den älgen. Sen så blev inte fotot så bra men tillräckligt för att kunna artbestämma och konstatera att det inte var en vitrygging utan en tretåing. Om det nu råkade vara stortjuren så kanske det var lika bra det som hände. Mina erfarenheter från detta var att mammas lockburk fungerar och att det faktiskt kan komma en älg smygande på lock utan att man hör det minsta knak och förstås så ska man sitta lite mer skyddad än jag gjorde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar