I brist på nytt får det bli gammalt, här från den första fjällvandringen med sonen. Han var rätt så tuff tills vi kom till ett parti där det var ganska brant och plötsligt började han att krypa, som mamma var det positivt att se att det fanns respekt för naturen. Detta var mellan Kebnekaise och Tarfala, fint att gå men det avslutades med ett klapperstensfält och en less son. Då kom den psykologiska mamman fram. -Vi måste kämpa och skynda oss fram innan orkanen drar iväg med oss, och fram vi kom....
2 kommentarer:
Måste bara säja, vad bra att du tagit med barnen på fjällvandring! det är något man vill, men inte alltid gör... Härligt!
Dom kan bli lite "bortglömda" när det gäller fjällsemestrar pga av att föräldrar kan behöva ladda batterierna. Och vart laddas dom bäst förstås på fjället!
Skicka en kommentar