Ja då har man varit och sagt farväl till sin bra att ha skoter. Alltid fungerat som en bra dragare. Man kan verkligen få en relation till döda ting så till den grad att det känns tråkigt. Men plötsligt händer det när man minst anar och när den står parkerad och fastfrusen vid husväggen.. Är det separationsångest det kallas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar