Lite senare och annorlunda höst söder om Dalälven. Det som skiljer oss åt är trädslagen och dess frukter. Äppelträd finns här också men det är inte vanligt med mycket och mogna frukter. Höstfärgerna är detsamma men det är inte det lättaste att veta vad som är vad. Bok, lönn, lind, ask, alm, klibbal och ek är för oss något som vi har läst om i småskolan. Jakten är också annorlunda, drevjakt där det kan komma alla arter av klövvilt. Här kan det komma en älg om man har tur, rådjursstammen är begränsad och växer ett år för att nästa år nästan vara helt borta. Det som lockar jägare upp till oss kan nog vara de stora vidderna, men tillgången på vilt är inte att jämföra med övriga Sverige. Men alla nya jaktmarker är outforskade och på en begränsad tid handlar det om upplevelse, så i princip skulle man kunna sätta ut en jägare på en mark utan vilt i tron att det kanske finns något. Det går en, kanske två gånger innan man upptäcker hur det är ställt i norrlandsskogarna. Men det är nog det som är unikt med jakten, hoppet finns och den röda tråden för en jägare är att vistas i och respektera naturen. Synd bara att det blir affär av detta och priserna trissas upp för upplevelsen. Allt detta påverkar också rekrytering av nya unga jägare. Om jag ska vara lite negativ så är framtida jägare endast dom som på grund av stöd utvecklar sitt intresse, alla som har det latent men saknar sponsring väljer andra enklare intressen. Man kanske helt enkelt blir jaktmotståndare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar