Det blev som tidigare år midsommar i Kvikkjokk inte helt utan beslutsångest, oron var om den bästa platsen var ledig. Har verkligen svårt för att göra slut med Kvikkjokk. Jag måste inte göra slut men som det är nu blir det maniskt. Vad är det som lockar? Fjällen atmosfären eller att bara vara. På vägen till Jokkmokk passerar man Vaimat och enligt släktforskningsanteckningar på farmors fars sida fanns förfäder där på 1700-talet som var född i Kvikkjokk "Hans Hansson Kvickström". På farmors andra sida, alltså farmors morfars far hade en bror Nils Fredrik Björkman som var komminister och är begravd på Kyrkogården i Kvikkjokk. Har historien någon betydelse kan man känna samhörighet med sina rötter? Har i alla fall fått bekräftelse i helgen att jag inte är ensammen om att känna av obehagliga saker på andra sidan Kamajokk. Det kan också finnas någon i kyrkan som sitter vid orgeln och sjunger. Sen om blodsbanden är äkta eller inte är svårt att bevisa, för om människan härstammar från shimpanserna kan det vara lika som om tomten är far till alla barn.
1 kommentar:
För mig är Hans Hansson Kvickström farfars farmors morfars far (tog en stund innan jag räknat ut det, hehe...)
Visst är Kvikkjokk underbart, men det var längesen jag var där. Kanske i sommar
Skicka en kommentar