Något försummad i älgjaktstider, men det var inte tanken när han hamnade i Stockfors. Historien om honom var att jag köpte och hämtade honom i Älvdalen då ett år gammal. En mycket blyg och försiktig herre, det var inte med glädje han följde in i bilen för resan norrut. Han tryckte sig mot bakluckan i bilen och verkade misstänksam. Mellan Lillhärdal och Sveg på en ödslig avfart stannade vi för att ta ut hunden. Han såg lite underlig ut när jag skulle öppna bakluckan. Jag såg i ögonen att han skulle rymma så jag gjorde mig beredd och stoppade fingrarna i halsbandet, han slet sig med koppel och rusade iväg. Ropade några kommandon men inget som han lyssnade till. En främmande hund på vift på främmande marker. Vid ett tillfälle var vi nära men när han såg oss rusade han iväg. Efter fem timmar och tio mils körning gav vi upp. Det var bara att ringa till uppfödaren. De kom och efter en timme lyckades dom kalla in hunden med hjälp av sina egna hundar. Det blev nonstop körning hem, och koppel två varv runt handleden. Efter en vecka gjorde jag det första nervösa försöket till släpp och det gick bra. Han är nu en Gordon setter på fem år och en trevlig familjemedlem som har en historia i bagaget...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar