söndag 27 september 2009

Grävling på ståndet

Efter en dag med en hund som haft björnvittring som dessutom vägrat att gå från vägen. Men det känns tryggt att veta hur han beter sig. Kan konstatera att Rock inte är en björnhund. Vi får se hur det går i framtiden med tanke på all den björnspillning vi ser på våra marker. När han tyckte att faran var över drog han iväg på en sökrunda. Dröjde inte länge så var det fast ståndskall. När jag gick på ståndet såg jag färska älgspår och spillning. Vinden var bra och jag såg på Astron att det stod kvar på samma plats. Det var fint land så jag närmade mig snabbt. När jag kom fram såg jag ingenting så misstankarna om att det inte var älg besannades. Attack och skall mot marken. Helt klart är det spännande att gå fram innan man vet vad som finns där. Men som sagt det är ingen björnhund. I ett hål under mossan låg det en grävling och fräste och hunden såg lite skamlig ut. Men jag kan förstå att det är svårt att låta bli en grävling.

3 kommentarer:

Astrid sa...

Det ser nästan ut som att du upplever mycket mer kul än gubbarna

Joel sa...

Snart kommer älgarna också mor!

Kicki sa...

Vi pratar inte alltid samma språk. Vi kanske ser saker lite annorlunda också. För att passa in är det inte ovanligt att man får vara lite man ibland.

Och min SON det hoppas jag också.:-)