Gott Nytt År

Ja då har man gjort det, stått på slalom skidor i snödräkt som värsta ripjägaren men det är ju som det myntade uttrycket säger "man tager vad man haver". Det är inte första gången men det är länge sen sist. Kåbban (http://www.kabdalis.com/) en backe som har utvecklats de sista åren. Vad säger man om det ? Jo det är lättare nu med dagens utrustning man hinner faktiskt svänga innan farten är på tok för hög. Anna och Johan drog iväg med mig och det ska dom ha all heder för och jag tror inte det är sista gången. Nästa gång kanske det är jag som får utmana dom i Höglekardalen. Min historia i backen byttes ut mot skoterkörning som har precis samma känsla av tillfredställselse. Ute, natur och umbärande. Vad väljer man? Jo skoteravgaser luktar faktiskt riktigt gott!

Julmissen

Julhelgen har passerat snabbare än någonsin. Tomten var vilse och husets nisse fick vara stand in. Inte missen som mer liknade Katten Gustav än Tomten. Han, alltså nissen hade hittat en jättefin näverlur för älglock och en snödräkt till mig. Det är barnens högtid men jag måste säga att det är uppskattande att få en klapp även om man passerat barnstadiet med råge.

Vintersolståndet

Solnedgång tidig eftermiddag i december, vackert men ett bevis på att dagarna inte är så långa. Imorgon är det vintersolstånd och vi är på väg mot ljusare tider. Tre dagar kvar till julafton och tiden går så otroligt fort. Hur bromsar man? Det finns nog bara ett svar. Gör så lite som möjligt, fundera lagomt och känn dig uttråkad. Valet är mellan pest och kolera.

Fullmåne

Fullmåne. Sägenomspunnet, man skulle kunna tro att det fanns en sanning bakom historierna om varulven.
Vem vet, det kanske bor en ulv i oss alla.

Rosfors herrgård

Två julbord under samma vecka, det första intogs i Åhus och dagens i Rosfors. Det är 140 mil mellan borden och förstås är traditionen lite annorlunda. Men till mångas besvikelse fanns inte den rökta ålen på det skånska julbordet och jag började förstå att våran sillsallad inte tillhör Skånes bord. Men vid kvällens julbord kunde man begrunda och njuta av Gärdis Lindgrens konst, den får en att känna lukten av sommar och det är nästan som om hon suttit med sitt stafli på altanen till våran timring vid K2 och det sista man tänker på är julfirande. 

Tankar bakom kameran

Inte så gott att hinna med här inte. Vad är en bra jaktbild? För en del är det stötande att se ett foto av ett skjutet vilt och är det dött ska helst inte skytten stå för nära djuret för då är det plötsligt en trofebild. Sen är värsta scenariot om det finns någon form av röd nyans i närheten. Det betyder att helst ska man fota innan man skjuter och råkar man göra tvärtom är ett bra fotoprogram ett måste. Ja, det låter inte riktigt verkligt, men så är utvecklingen av jaktbilderna idag. Som av en slump drogs jag till tidningsstället och plötsligt ser jag underrubriken NÄRA JÄGAREN på tidningen Kamera&Bild. Där var ett intressant reportage om fotografen Mia Petzäll som går på instinkt och agerade i protest mot att i det här fallet vargen var ett så skambelagt byte fastän vargjakten var legalt, ingen hade brutit mot lagen och att det inte fanns någon anledning att vara anonym. Hon har även kloka tankar om människans grundläggande instinkter.
Vad jag förstår finns hennes fotoutställning nu på galleri Kontrast i Stockholm. Sen så råkade Magnus Nyman också vara med i tidningen, han hade tips om att fota i gömsle. Det är glädjande att inte alla människor har muterat ännu och jag har inte hört några rapporter från odontologerna om att människans tänder har börjat likna en gräsätares.

Månen

Inte en ripa utan en månbild utan stöd. Vilken träning att sikta och jag kan erkänna att jag har många månbilder i kameran för vem vill inte få in en bra träff. Sen så blev det många roliga bilder av de mindre bra.

Harjakt

Så härligt att se så mycket fågel, tidigare år har man sett någon flock med 15 orrar om man haft tur. Dagens utflykt var faktiskt att spana efter harspår och jag kan säga att det var lite dåligt. Men jag hoppas att dom fanns där under alla spår av renklövar. I morgon är planen harjakt om temperaturen tillåter, i skrivandets stund är det -25 så vi får se. Men för att gardera jaktlyckan får man ta med ett lämpligt vapen för toppfågeljakt . Ärtsoppan är packad som faktiskt är en viktig del av våra kalla harjakter. Så vi får se vad vi minns haren, fågeln,kylan eller ärtsoppan.

Livstidsarbete

Jag kan förstå varför det inte fanns en levande själ i närheten.

Nyårsglögg

Svagdricka är inte det allra lättaste att få tag på och förmodligen smakar den inte som förr. Minns när bryggarbilen kom på somrarna när man var liten. Låter så "stenålders" att man inte ens vill berätta om det. Men det förknippas med sommarlov, värme och törst. Det var en dryck där man bara fick ett glas och det var en blandning mellan gott och dåligt men svalkade i värmen. Hittade ett recept på en dunderglögg som verkade intressant och i den skulle det vara svagdricka. Alla ingredienser är inköpta utom drycken, där kom problemet. Det var då det slog mig att jag faktiskt hade något som aldrig blivit utrensat från skafferiet, malt till svagdricka.
Nu är det bara att skynda på för glöggen ska stå i tre veckor. Satsen ger 5 liter och går att lagra till nästa jul, men det finns en risk att det blir bortglömt som Kaljamallas påsen i skafferiet. Men får man göra sånt här? Jag får läsa på i lagen, och kanske recepten bara är till för att läsas.

Byaräven

Det är bara kameran som fångar den här listiga och oblyga räven. För ett tag sen, alltså ikväll sågs den promenera från mig och sen förbi grannen. Hade nästan kunnat räkna ut detta när hundarna helst ville vara ute och skälla. Men vad att göra, kvällsjobb med schemaläggning. Det är bara inse att ska man vaka på räven kan man inte ha ett heltidsjobb. Men den blir tuffare och tuffare och snart är den invaggad i falsk trygghet och då på en ledig helg så...

Klimatsmart

Middagen idag bestod av potatis, älgköttfärs och morötter enkelt men gott. Jag har inte dåligt samvete för att jag äter ett djur som är skjutet inom 5 km radie från hemmet. Samvetet blev inte heller sämre efter jag sett ett program på TV om världens utnyttjande av färskvatten. En tankbilschaufför som levererade vatten i Mexiko sa att det är inte oljan som kommer att starta ett krig det är vattnet. En bekräftelse på ens egna tankar. Vi får se vad som blir brist först, olja eller vatten. Om vi då återgår till middagen och samvetet så är det förstås så att jag känner mig verkligen klimatsmart i jämförelse med andras val av nyttig föda. Hur många lokala odlare finns det som kan leverera färska grönsaker året runt, och hur många odlare runt om i världen använder bevattningssystem. Vilka värderingar påverkar människans tro på sin egen miljöpåverkan.

Julmarknad

Julmarknad i Storforsen, en marknad som kommer att växa. Det roliga var att där såldes hantverk och inte en massa krafs. Förutom all försäljning och ett kallt och gråmulet väder så var det julstämning på hög nivå, kanske för att jultomten tagit sig tid att komma för att dela ut små klappar till barnen. Har man tvivlat på Jultomtens existens så får man tänka om. Eller hur är det, man måste tro för att sagan ska bli sann.

Kalas

Ja då var älgjakten slut för den här säsongen och nu börjar den stora uppstädningen inför jul och nyår. Helgen bjöd även på en överraskning. Order var: ombytt och klar halv sex på lördagskvällen för då kom taxin. Det kändes verkligen besvärligt och ärligt talat "mostat". Efter en dag ute i -15 grader hade TV soffan under dubbla filtar varit att föredra. Jag hade ingen aning om vad som var på gång och det sista jag trodde var en uppvaktning i förskott. Mina arbetskamrater hade ställt till med firandet i byastugan i Korsträsk och tur var det att jag inte vägrade åka med i bilen. Jag hade faktiskt tänkt hoppa över mitt kalas för sån är jag, men så här i efterhand kan man fundera hur det skulle ha varit om ingen brydde sig. Nä, jag blev glatt överraskad och har nu fått börja vänja mig med vad som komma skall. Hittade dessa tänkvärda ord i mailen idag.

Att åldras är som att bestiga ett berg. Man blir lite andfådd men får en mycket bättre utsikt

Älgförvaltning

Adventstök på två timmar inte det allra grundligaste men adventstakarna och julgardinerna är på plats och resten får man ordna efter jakten. Senaste informationen om älg på marken är från lite till mycket, och förstås sista helgen. Det är ett ypperligt exempel på hur svårt det är att förutspå hur älgstammen ser ut i ett stort län som norrbotten, älgen rör sig på betydligt större områden och har längre vandringsstråk än på andra områden i vårat land. Det skapar problem som vi får hoppas på ska lösas när vi står inför en ny älgförvaltning. Nu har kretsarna en viktig uppgift att fundera på hur länets ska indelas i lämpliga områden för att förvalta en älgstam bla. utifrån rörelsemönster. Men det viktigaste med det nya älgförvaltningsförslaget är inte älgarna utan det är människorna som sitter i dessa älgförvaltningsområden.

På väg

Äntligen är den på väg, den nya kameran. Nu skulle bara den ljusa delen av dagen ha varit längre och lite varmare. Den sista älgjaktshelgen närmar sig förmodligen med kyla. Just nu är det -24 och det kan vara risk för att jakten ställs in för både jägare och hundar. Men det är bara passa på att vara ute när man är ledig i dagsljus och blir det inte älgjakt så kan jag jaga annat...

Åtelkameror

Ja då var det fram något och luktade på kameran inatt. En liten aning fick jag när jag hörde en av hundarna stiga upp. Undra hur många åtelkameror det finns ute i våra marker med eller utan tillstånd, den här är satt upp med omsorg och kan endast fota rörelser på min tomt nattetid och förstås så är det skyltat.

Ripsa

Ripsa rundan, tolv dovhjortar och en älgko med två kalvar. Viltrikedomen är facinerande. Inte som hemma, mina viltobservationer under hela älgjaktsäsongen har varit två älgkor med varsin kalv och en räv. Det gäller att inte tappa gaisten men lite förnöjer, numera får man känna jaktlycka när man ser ett färskt spår eller snarare ett dygnsgammalt.

Min första ......

Tillbaks i det gamla, min andra älg. Den känslan glömmer jag inte, det kan inte ha gått många sekunder efter skottet när anropet hördes på jaktradion. Var det du ropade min gammel svärfar, ja svarade jag. Jag tyckte det var din 308 jag hörde, sen hann jag knappt fram till älgen som låg 30 m ifrån mig tills dess han var hos mig. Hornkronan var lite annorlunda och det är det jag försökte att skymma på bilden. Den fick ligga i garderoben i några år innan den kom upp på väggen, men nu tillhör den inredningen och är prydd med så mycke saker att det är svårt att se den.

Rävåtel

Bärbar rävåtel för en riktig bya tjuv. Räven har besökt de flesta gårdarna i byn, i brist på föda försvinner sopkvastar, sopor och foppatofflor. Mitt bäverskinn är helt klart intressant, det fick jag spåra en bit in i skogen. Inte lustigt med räv på farstu bron om den visar sig ha rävskabb. Här bakom huset är det skjutit en räv förut och vad som gör det minnesvärt är att mitt i natten när det small vaknade min pappa som var på besök, han var helt förstörd och trodde att något allvarligt hade inträffat. Sen var det dottern som inte ens reagerade. Nu är alla i huset varnade och jag hade tänkt att ta den i natt. Jag tror inte jag är ensam i byn som har tänkt detsamma så vi får se vem som har den intressantaste åteln eller vem som håller sig vaken längst.

Länk

Idag tänker jag faktiskt länka till min dotter´s blogg. http://vinteris.blogspot.com/Det kan ge en lite eftertanke om livet som utflyttad. En del flyttar frivilligt andra kanske måste. Men det kan finnas saker och ting som kan vara viktiga för att vänja sig med det nya livet på annan ort. I hennes fall Ronny Eriksson och Euskefeurat.

Saft Maja

Äntligen har Saft Majan kommit, det har inte varit helt lätt att få tag på denna fantasiska uppfinning. Nu kan jag göra lite plats för älgköttet som inte var helt självklart för några veckor sedan. Älgjakten är nu på nedräkning här uppe och många har redan avslutat. Det är inget snödjup ännu men man håller andan och hoppas att vi klarar oss undan allt för mycket nederbörd tills dess att jakten är slut. Sen är det bara att plocka fram Tegsnäsarna. Det är faktiskt lite vemodigt att avsluta jakten, tänk nu måste man städa bort det mesta som har lagrats på sin speciella plats i höst. Alla bra att ha saker har faktiskt blivit en rejäl hög efter ett par månader. Fast allt plockas inte undan, JAQT-kvinnligt nätverk hade en träff igår och där blev det både harjakt och ev en toppfågeljakt inplanerad i väntan på ripjakten.

Snökristaller

En jaktlig sett lugn dag. Ett par älgspår som inte var helt färska och älgarna verkade forcera fram utan att ha tid med varken mat eller tarmtömning. Kallt som sjutton var det också idag och när det känns si så där tar jag fram kameran. Snön fanns i luften och jag gjorde ett försök att fånga snöflingorna på bild. Det blev inte så bra med macrot när jag inte hade stativ och skakade av kölden. Men snöflingor är facinerande och ingen var lik den andra. Snöflinga är ett exempel på en fraktal, inte något jag studerat men jag förstår att det alltid funnits människor som funderat och ur den skaran har en del matematiker blivit fraktalister.

Vit älghund

Idag har Bosse varit till hjälp i vårat jaktlag. Bosse det är grannlagets vita älghund och han hittade en älg på våra spårlösa marker. Inte den vanligaste älghundsrasen men intrycket är en mycket duktig, trevlig och fin hund som här står vid den fällda fjolingen. Inte lätt för den hunden att förneka vad han sysslat med. Något nytt är att hundar inte har hundnamn längre, för vad säger man om namn som Bosse, Märta och Solbritt.

Sista helgen i Oktober

Helgen har varit ganska bra, jag säger ganska för att på Lördagen när jag kom fram på mitt pass såg jag något som liknade bakdelen på en älg stå i kanten av snåret. Det var inte något smygföre så den var bara att räkna bort. Söndag gick jag inte så långt hemifrån med Rock och han fick lust att springa hem. Jag kan förstå att han gav upp för där fanns inte ett spår av en klöv. Min uppgift fick bli drevkarl och det var nog det enda rätta för stegen ekade i skogen. På min tur gick jag förbi ett gammalt torn som sedan länge varit helt obrukbart. Nu var där ett nytt litet hygge perfekt att passa vid. Såvida tornet tål en uppstigning så är det bara att ändra takets lutning. Och hur gick det med hunden, han måste ha tänkt till om meningen med livet osv för han tog bakspåren tillbaka och letade upp mig.

Nikon D7000

Precis när min kamera börjat att visa små fel kommer det ut en ny kameramodell på marknaden. Vilken tur, plötsligt blev de små felen stora. Nu har jag gått ett tag i väntans tider men fortfarande är "orderstatusen" vänta. Men det närmar sig och jag hoppas att bilderna blir bättre, men jag kommer nog att få ett uppvaknande och inse att det inte räcker med en ny kamera. Eller hur är det, blir man bättre chaufför för att man byter till en ny bil.

Arjeplogs skrönor

Vilken kväll, har suttit och lyssnat på Arjeplogshistorier med några människor som kunde berätta. Förstås är inte allting enligt regelboken men med tiden blir det sanna skrönor. Historierna handlar om orginal, preskriberade jakthändelser, slagsmål och dalka som jag förstod var alkoholhaltiga drycker i dunkform.

En av alla historier handlade om en kronojägare som kom körande på vägen i snöstorm. Det bar sig inte bättre än att han körde fast med sin Saab V4 i en snödriva efter vägen. Nykter var han inte och när han med foten på gaspedalen trodde han körde framåt öppnades bildörren av en som upptäckt hans situation och frågade vad han höll på med. Då utbrast kronojägaren
-Ska du säga som öppnar bildörren när det går 70 km/h.

När man sitter och hör människor komma igång med berättandet slår mig tanken finns det någon som har dokumenterat allt detta. Morgondagens skrönor handlar nog inte om orginal, tjuvjakt, hembränt och fyllekörningar. Frågan är om det finns sanna skrönor att berätta och vad ska dom handla om.

Älglock

Ännu en jakthelg är passerad. Snön har tinat bort utom på den norra delen av marken. Jag satt på pass och lockade älg samtidigt funderade jag på om jag skulle få se en vitryggad hackspett. Strax efter fick jag se en hackspett som jag aldrig sett förut och den var vit på ryggen. Geväret ställde jag undan och kameran togs fram, men så här i efterhand var det inte så klokt, det knakade till hundra meter ifrån mig samtidigt hördes ett hundskall. En älg kom på locket och råkade komma fram ur skogen precis när hunden kom från motsatta hållet, den gjorde en helomvändning och sprang tillbaks. På grund av min prikära situation var jag tvungen att analysera och kom fram till att det inte fanns någon chans att jag fått in någon träff på den älgen. Sen så blev inte fotot så bra men tillräckligt för att kunna artbestämma och konstatera att det inte var en vitrygging utan en tretåing. Om det nu råkade vara stortjuren så kanske det var lika bra det som hände. Mina erfarenheter från detta var att mammas lockburk fungerar och att det faktiskt kan komma en älg smygande på lock utan att man hör det minsta knak och förstås så ska man sitta lite mer skyddad än jag gjorde.

Mårdhundsprojektet

Nu är den återlämnad efter några veckor på en central plats på OKQ8 i Älvsbyn. De flesta byborna har nu sett hur denna lilla varelse ser ut. Söt men en icke önskvärd i våran fauna. Den sprids i det tysta och är lätt att blanda ihop med grävlingen. Två arter som inte alla har träffat på men som människor har börjat att observera. Ett intressant djur med ett speciellt beteende som att "spela död" . Historier om jägare som har lagt sitt byte utanför huset och upptäckt att den är återuppstånden och försvunnen. Mårdhunden är en riktig marodör särskilt bland fågellivet i våra våtmarker och kan bära på allmänfarlig smitta som t.ex rabies och dvärgbandmask som även kan drabba människor och hundar. Nu är vi i en situation där plötsligt jägaren har en viss betydelse och tur är väl det. Det är nog så att homo sapiens är som alla andra djur, man står sig själv närmast och där skiljer sig inte raserna nämnvärt och överlevnad är nog allas motto.

http://www.jagareforbundet.se/Jagareforbundet-Norr/Norrbotten/Mardhundsprojektet/

Reunion

Jag på den då splitternya skotern

Polisen och vi i Sjangeli

Snart blir det en reunion med skotertjejerna. Dessa resor började med att vi tyckte att våra män hade för många killresor, genast började tanken gro att "vi kan själva". Första resan var vi fem kvinnor med varsin skoter på fjället och när man börjar att fundera och plocka fram bilderna så finns det många minnen både roliga och spännande. Den här turen körde vi 90 mil och en del platser vi besökte är inte tillgängliga idag med motorfordon. Vi startade i Kirjaloukta sen vidare mot Kebnekaise sen fortsatte turen till Arasluokta, Unna Allakas, Sjangeli, Riksgränsen, Abisko, Vistasvagge m.m Mitt starkaste och roligaste minne från den turen var när vi anlände till Kebne. Det hör till saken att alla besökare där jublar inte när dom träffar på skoterfolk. Alltså hade man en nästan osynlig profil. Men det är inte så lätt att vara osynlig när man träder in i omklädningsrummet för dusch och bastu, då luktade man inte svett utan skoteravgaser. Men åter till händelsen våran vän Eva tyckte att vi skulle gå ut och peta bort blötsnön ur mattan för att förhindra att boggi hjulen skulle frysa fast, något som jag inte hade för vana att göra. Men det fanns en risk och man ville inte stå där med skägget i brevlådan. Så på led begav vi oss fogligt efter Eva förstås med en pinne i handen för att "Poota in i mattan" huja vad jag skämdes. Där satt vi fem kvinnor i snön bredvid skotrarna och pootade i mattan. Jag minns hur jag tänkte att det var tur att skoterparkeringen var undangömd för övriga turister. Men mitt i allt detta så låg vi alla i snön och krampade av skratt. Nästa dag på hemfärden via Tjuonajokk blev vi varse om att någon inte hade pootat tillräckligt, men det var inte jag.

Cambridge diet

Något som jag varit sugen på länge är att kolla intresset för bantning. Själv skulle det nog inte vara helt fel att få en släng av ett bantningsvirus. Men man får hoppas att det läker ut helst utan medicin. Vad har den här bilden med det att göra, jo det är på bild man upptäcker att tiderna förändras från ont till gott, från litet till stort och från nytt till gammalt. Vi får se om det blir fler besök än vanligt med ett bantningstips än sökandet efter ett allmänt intresse.